Ibland blir sökande efter det som saknas själva målet, i stället för slutpunkten. Man inbillar sig att man vill ha något och på vägen dit så upptäcker man saker som ger mer självuppfyllande känslor än själva målet. Så tror jag att Gud arbetar med oss sökande människor. Vi får ofta för oss att vi vill ha något specifikt, eller uppnå något speciellt, men Gud vet att det inte är vårt syfte. Det är inte det som är meningen med våra liv, men han vill inte ta det ifårn oss utan i stället låta oss upptäcka det på färden.

Det kan te sig en ganska grym inställning, men den här fullständigt rättvis. Gud stoppar oss inte med full kraft eftersom vi har dne fria viljan som blivit oss given. Däremot är det en älskande Gud som ger oss undervisning och vägledning på vägen dit. Sen är det förstås upp till oss själva att bestämma om vi tar till oss det vi lär osspå vägen eller om vi är så träskalliga att vi bara ser vår egen väg framåt.

Tyvärr är det oftast det sistnämnda, och därför har vi också en egocentrisk värld som bygger på ”15 minutes of fame and lifetime of failure”.

Jag har de senaste sex åren upplevt en massa olika typer av smärta. Mestadels fysisk smärta, men också en viss emotionell smärta. Jag har alltid fått för mig att den emotionella smärtan varit allra svårast att hantera, men på senare tid har jag ändrat uppfattning. Anledningen är att den fysiska smärtan i mitt ben är så pass tilltagande att det förstör stora delar av livet. Jag kan inte sova på nätterna, jag kan röra mig som jag vill och vad jag än gör så tycks smärtan bara tillta i effekt. Sjukvårdens svar på allt är mer och mer smärtstillande och aldrig någon riktig lösning.

Den emotionella smärtan kan förstås också vara öronbedövande om stunder, men för den finns det ofta metoder att hantera. Med åren har jag försökt lära mig att andras åsikter om mig, vad jag gör och vem jag är mest är ett brus som leder till ett högre brus om man ger det luft och energi. Andras åsikter kan förstås vara fina att få höra men det bygger sällan upp något, snarare är det ofta något som trycker ner. Om det är något jag lärt mig under mina 43 år på den här jorden så är det att hyllningskören oftast är ytterst tillfällig och att den tjänar sina egna syften. Smärtan är däremot förevigt om man väljer att ta dne till sig. Tar man inte till sig smärtan som är åberopad av andra så pyser den sakta ihjäl av sig själv.

Lyssna till ditt hjärta, lyft den med någon som du älskar och låta den sedan fallna av, för dne är tillfällig även om det i stunden kan kännas oumbärlig.