Jag har spenderat merparten av dagen med att läsa om Barabbas. Det kanske är lite opassande med tanke på att han spelade en minst sagt signifikativ biroll i påskens händelser. Jag fick låna en bok som heter just Barabbas av Pär Lagerkvist och trots att det är en fiktiv roman så kan man inte låta bli att känna för ”banditen”.

Han målas ofta upp på ett simpelt sätt och man får ytterst lite bakgrund men läser man boken eller gör lite egen research kring personen Barabbas (eller Jesus Barabbas) så växer det fram en bild som man kanske inte hade förutspått utifrån det som berättas i bibeln. Det är å andra sidan inte så svårt att förstå att man inte lägger så mycket tid på just Barabbas i bibeln för även om han är avgörande för frälsningen utirån hans frigivning så gör han inget som direkt något avgörande avtryck av egen kraft.

Barabbas målas ofta upp som en bandit, men det går inte att bara avskriva honom som det. Inte minst för att Jesus själv gjorde en avgörande sak av att umgås just med de av samhället utstötta. Sanningen är väl dessutom att han egentligen inte var så mycket bandit som han faktiskt var en judisk motståndsman (sicarii). Han försökte helt enkelt ta tillbaka sitt land med våld från romarna och blev tillfångatagen av Pilatus. Sen kan man naturligtvis argumentera för att det idag hade klassats som terrorism medan andra skulle ha sett honom som en frihetskämpe.

Vi vet nu inte så fasligt mycket om den här mannen men om man tillåter sig att köpa det Lagerkvist skriver i sin bok så kan man konstatera att utbytet mot Jesus inte gick honom obemärkt förbi. Där målas han upp som en man som inte riktigt förstår vem Jesus är och vad han gjort, han målas vidare upp som en eftertänksam man som försöker att förstå sanningen om Jesus. Däremot ska man inte glömma att han beskrivs som en mördare av Johannes och att han skulle ha begått ett mord i en revolt.

Jag tänker att Barabbas inte var så mycket mer annorlunda än oss andra. Han var en syndare som onekligen begått en massa misstag och som kanske ganska oförtjänt fick bära hundhuvudet för något han inte hade att göra med. För man får nog lägga till minnes att ingen frågade Barabbas om han ville bytas ut mot Jesus och ganska mycket tyder på att han inte ens kände till något om det som pågick.

Nyckelfrågan är dock, är detta avgörande för frälsningen? Ja, indirekt blir det precis det. Om judarna hade valt att låta Jesus gå och låta Barabbas (som betyder faderns son hebreiska) sitta kvar i fängelset där man sedermera hade korsfäst honom tillsammans med de två andra rövarna, då hade vi inte fått den upplösning vi fick. Bortsett från hans brott så hade han ingen som helst påverkan på hur saker och ting utspelade sig. Nu var allt detta förutbestämt så det finns ingen eller mycket litet skäl att spekulera vidare.

Vill du läsa mer om Barabbas förehavanden rekommenderar jag dig att läsa lite av Robert Eiseman som är en historiker som fördjupat sig i just Barabbas.